När nyårsklockorna ringde för det nya året 2000 skulle våra datorer slås ut. Det skulle bli kaos och förtvivlan när år 2000-buggen påverkade alla system. Vi skulle drabbas av kärnkraftsolyckor, öppna dammportar, kor som inte kunde mjölkas och flygplan som föll från skyn. Men inget hände.
Varför världen spenderade över 300 miljarder dollar på att säkra datorer och program inför millennieskiftet – enligt BBC kan det ha handlat om ända upp till 600 miljarder dollar – kan verka ofattbart i dag. En del förklarar det med att vi människor strävar efter att ha något att frukta. Genom att sätta det i relation till massmedias önskan att sälja och politikers önskan att bli omvalda skapas vågor av saker som vi vill vara rädda för.
Under 1999 utlystes det en tävling på internet. De tävlande skulle hitta ett inbyggt system med ett fel relaterat till år 2000, ett Y2K-fel, som skulle leda till en krasch. Rykten godkändes inte som tävlingsbidrag. Alla tävlingsdeltagare var tvungna att redovisa tillverkare, modell, hur testet hade gått till och resultatet av det. Att något endast visade fel datum godkändes inte, eftersom felet då inte kunde bedömas som kritiskt.
Någon vinnare utsågs aldrig i tävlingen.
Under 1990-talets senare del så börjades det i massmedia att dyka upp allt fler artiklar om den fruktade år 2000-buggen. Artiklarna understöddes av politiska företrädare, forskare och experter. Antalet artiklar ökade och under 1998 och 1999 kunde vi nästan dagligen läsa om den kommande år 2000-katastrofen.
Det pratades om stora mörkertal. Y2K var inte någon lokal företeelse utan ett problem som engagerade hela världen. Länder som Ryssland och Kina anklagades för att inte engagera sig tillräckligt, något som skulle vara skäl nog för att världen skulle möta sin undergång.
Alla företag och myndigheter tävlade om att vara bäst på att 2000-säkra sina system. Så kallade år 2000-generaler utsågs inom varje större myndighet och på större företag.
I slutet av 1999 antog nyhetsrapporteringarna extrema proportioner. Följande rubriker är hämtade från CNN, som ändå kan anses vara en mindre sensationell nyhetskälla: ”Kommer Y2K-buggen att stoppa mjölkproduktionen?”, ”FN:s millennieman slåss mot Y2K”, ”Y2K-nedräkningen kan innebära att kärnreaktorer måste stoppas”, ”Y2K-bugg i webbläsare påverkar e-handel”. Rubrikerna ger ett litet smakprov på hur man resonerade för snart 10 år sedan.
År 2000-problemet kunde delas upp i tre delar: hårdvara, program och data. För hårdvara innebar problemet att en realtidsklocka, bios-klocka eller operativsystemsklocka skulle slå över till 1900 eller 1980 (pc-klockor hade 1980 som utgångsår) i stället för år 2000.
För programmen var problemet mindre överblickbart. Samtliga scenarion baserades på att endast två siffror användes vid årsberäkningar, där villkorade satser ingår av typen: If year < >.
Problemen med den tredje delen, data, bestod i att endast de två sista siffrorna i årtalet var lagrat i databasen, det vill säga att i stället för att lagra året 19991201 hade det lagrats som 991201.
Om de här tre problemen samverkade skulle det kunna ge förödande konsekvenser, framför allt för den finansiella industrin, telekommunikationen och elförsörjningen, menade många Y2K-experter. Även den moderna sjukvården, med många avancerade apparater, ansågs vara särskilt känslig. Man var tvungen att ta itu med varje delproblem för sig. Hårdvara behövde testas för att man skulle ta reda på vad som skulle hända vid övergången. Det stora arbetet låg i att det fanns många versioner av hårdvaran, där varje version måste testas för sig. Med programmen var det än värre. För att få bukt med villkorssatser och dylikt var man tvungen att granska all kod och sedan rätta den så att alla årsberäkningar gjordes med fyra siffror.
I lagrade data var man tvungen att konvertera alla årsangivelser. För en liten mängd data kunde det ha varit överkomligt. I kombination med åtgärderna för maskinvara, operativsystem, versioner och program var lösningen omöjlig.
Om man sedan la till den skepsis som finns kring kvalitet i program och datorer, i en värld där vi regelbundet uppdaterar våra system på grund av bristande kvalitet, hamnade man i ett läge där man bara kunde anta det värsta. Ingen vågade garantera att Y2K inte var något problem. Företag och myndigheter följde strategin att gå igenom programmen så gott det gick, verifiera de mest kritiska systemen och förbereda sig på en partiell katastrof. Hjälporganisationer lagrade förnödenheter och medicinutrustning. Länder bunkrade olja. Banker hade högsta beredskap.
I stället för att försöka förstå tekniken förenklade man problemen genom att på en hög nivå skapa scenarion av typen: Antag att Y2K-buggen resulterar i ett kritiskt systemfel som gör att nätverket går ned. Det leder till att automatiserade fabriker nödstoppar sin produktion, vilket ger spänningspuls i elnäten som i sin tur slår ut känsliga elapparater (till exempel på sjukhus).
Om man sedan tog det scenariot i kombination med ett annat, kunde man logiskt (men grovt förenklat) leda i bevis att Y2K-buggen skulle leda till katastrof. Medierna älskade den här typen av scenarion och förenklade dem ytterligare.
Ingen frågade sig på vilket sätt en inkorrekt tidsangivelse skulle resultera i en nätverkskrasch. Skulle det verkligen bli en spänningspuls i nätet? Och om så vore, skulle den verkligen slå ut annan känslig utrustning på elnätet? ”Osanningen” hade hunnit springa flera varv runt jorden innan ”sanningen” ens hade fått på sig stövlarna.
Operativsystemklockor i en dator är rätt enkla konstruktioner. De består av ett register som räknar antal klockningar som har skett efter ett visst valt datum. Systemklockan används tills räknaren börjar om från noll igen. Det här kallas epok. Epokens längd beror på storleken hos det register som lagrar tiden och den upplösning (noggrannhet) som tiden lagras med.
I MS-DOS utgår epoken från 1 januari 1980 och avslutas 1 januari 2108. Upplösningen är två sekunder per klockning. Det är värt att notera att Microsoft sa att företaget inte skulle 2000-säkra operativsystem till och med Windows 95 och att inga rättningar gjordes för MS DOS-system. Tester visade dock att MS-DOS system klarade Y2K utan problem, vilket inte är så konstigt med tanke på att de var 2000-säkrade redan i sin design.
Även i andra system finns slutdatum. Mac OS har 6 februari 2040, Unix 19 januari 2038, Windows år 30828, AS/400 10 maj 2071 och Zos 17 september 2042.
Operativsystemens sätt att hantera tid är inte helt konsistent med realtidsklockornas, som är en speciell krets som håller koll på datorns tid när den är avstängd. Hos de flesta datorer läses realtidsklockan över till systemklockan vid starten. Därefter tar operativsystemet över kontrollen.
Realtidsklockor har normalt (även i dag) endast två siffror för årtalet. Hotbilden vid Y2K byggde på att systemklockan inte skulle synkroniseras korrekt med realtidsklockan om datorn var avstängd vid millennieskiftet. Eftersom bios i pc-datorer läser från realtidsklockan var många oroade över att det skulle förstöra datorns funktion. Det var också en obefogad rädsla, eftersom bios inte baserar beslut på angiven tid utan endast presenterar och kan sätta realtidsklockans tid.
På CNN kan man fortfarande hitta gamla artiklar om Y2K. De flesta organisationer och personer som arbetade med Y2K har nogsamt eliminerat sina alster om det från internet.
Det är sant att datumhanteringen inte var den bästa i många program. För stordatoroperatörer var det ett problem som man var tvungen att lösa vid i princip varje årsskifte. Många äldre tillämpningar hanterade till exempel inte skottår. Y2K-experterna hävdade att många villkorssatser i tillämpningarna var styrda av klockor och att satserna skulle exekveras på ett godtyckligt sätt eftersom programmerarna hade räknat med år baserat på två siffror. Man hänvisade också till att många finansiella institut använde gamla program som inte tog hänsyn till millennieskiftet.
Att vissa småproblem skulle uppstå var de flesta överens om. Om det däremot skulle leda till katastrof var en helt annan fråga. Att databaser endast hade två siffror för årtalet spelade mindre roll, eftersom all logisk bearbetning skedde i tillämpningarna.
Att bankerna inte skulle ha tagit hänsyn till millennieskiftet var heller inte logiskt. 1980, då många stora banker hyrde eller köpte stordatorer, hade de kunder som var över 80 år eller rent av över 100 år gamla. Redan då var de därför tvungna att i programmen ta hänsyn till ett århundradeskifte, något som i teknisk mening inte skiljer sig från ett millennieskifte.
Kärnkraftverk var en annan källa till oro. Man kan dock rätt frankt hävda att Y2K-problemet inte var relevant här, eftersom kärnreaktorernas säkerhetsfunktioner inte är beroende av datorer utan uppbyggda kring konventionell teknik, exempelvis mekaniska funktioner. Enklare elektronisk utrustning finns, men enligt Statens kärnkraftinspektion (SKI) finns där inga komponenter som kan liknas vid realtidsklockor.
Andra katastrofer som inte drabbade oss
Häxjakt. Häxor kunde korrumpera, förstöra skördar och koka soppa på barn. Domar baserades ofta på bekännelser under tortyr. Tusentals kvinnor brändes eller avrättades.
1910
Haleys komet skulle insvepa jorden i giftiga cyanidångor varvid alla skulle dö.
1974
Jupitereffekten. Ett antal planeter skulle vara i samma 90-gradersvinkel i solsystemet. Det skulle skapa naturkatastrofer genom att gravitation samlades på ett ställe.
1985
Ozonhålet och cancerrisk. Det är svårt att statistiskt dra slutsatser om hudcancer och minskat ozonskikt.
Elektromagnetiskt fält vid kraftledningar kan orsaka cancer. Det visade sig senare att forskarna fuskat med data. Det finns ingen signifikant statistisk koppling.
Fågelinfluensan. Fram till och med år 2007 har cirka 300 personer insjuknat i fågelinfluensan, varav 150 stycken har avlidit. Det kan jämföras med att det varje år dör cirka 500 000 personer av vanlig influensa. Paniken kring fågelinfluensan kostade 10 miljarder dollar och 200 miljoner fåglars liv.
Många kritiska datum utsågs redan under 1999 och många Y2K-experter menade att kaoset och katastrofen skulle komma gradvis allt eftersom systemen började hantera år 2000. När inget hände under 1999 hävdade experterna att de stora problemen skulle komma vid själva millennieskiftet. Man påpekade att det bara var i västvärlden som företag och myndigheter hade gjort Y2K-säkringar och att ryssar, kineser och resten av tredje världen antingen inte insåg problemet eller inte hade råd att åtgärda det. Vissa försökte bygga på allmänhetens fruktan genom att påstå att hackare skulle utnyttja millenniebuggar för att ta sig in i system.
Inget hände. Bankerna kunde konstatera att även hackare firade nyår. Den första januari kunde endast ett fåtal fall av intrångsförsök påvisas. USA förlorade kontakten med en spionsatellit i några timmar. Några webbsajter visade 19100 i stället för 2000. Några enarmade banditer slutade att fungera och vissa problem med bussbiljettautomater i Australien rapporterades.
Några rykten om kärnkraftsstopp och ofrivilliga missilavskjutningar dök upp, men var just bara rykten. Det gick några veckor och inget hände. Stater som hade gjort förberedelser och stater som inte hade gjort några råkade lika illa ut, det vill säga inte alls.
Vi kan resonera oss till varför inget hände. Operativsystem och maskiner var byggda på ett sådant sätt att år 2000 inte påverkade dem. Väldigt få händelser styrs av datorns klocka på årsbasis. Väldigt få system regleras enbart av datorer. Det är alltid en människa inblandad vid viktiga operationer och han eller hon ska bekräfta eller förhindra en händelse. Kemiska industrier, kärnkraftsverk, avfyrningsanordningar och annan förödande verksamhet styrs inte alls av datorer.
Det var inte alla som trodde på Y2K-problemet eller att det skulle få så förödande konsekvenser. Denna skara växte under 1999, men blev aldrig tillräckligt stor eller tillräckligt stark för att sätta stopp för ett hejdlöst slöseri med pengar.
Inlägg
